Kaitumälven

För 10 minuter sedan gled vårt plan in för landning vid Kukaksavo, 7 km nedströms från Tjuonajokk, och all vår utrustning är snart urlastad ur De Haviland Beavern (legendariskt Bushplan) vi flög hit med.

Vi skall under de fyra kommande dagarna förflytta oss med gummibåt från Kukaksavo ner till Kaitum, fem mil nedströms. Vårt ”storfiskarteam” består av brorsan Daniel, polarn Andreas, jag själv samt vår Kaitumguide ”Gaddo” (Kenneth) från Kiruna som under tjugo års tid guidat och paddlat gummibåt i Kaitumälven. Efter en att ha vinkat av vår pilot börjar vi fixa ihop vår utrustning. Båten skall pumpas, kläderna fiskeanpassas, all utrustning skall sorteras och slutligen paketeras i gummibåten. En viktig del av förberedelserna på båten är en roddarställning som surras fast i båtens bakdel. Ställningen används av Gaddo för att han på ett säkert sätt skall kunna lotsa oss genom de många forsar vi kommer passera under vår tur.

Under de sista veckorna har vi alla byggt upp en förväntan och nästan mytisk känsla kring vattnet. Alla vet att det finns chanser till riktigt stor harr här och att våra rekord hemifrån förmodligen kommer att bättras på rejält under de närmsta dagarna, frågan är bara hur mycket. Vi glider ut i vattnet och Gaddo berättar att det är tio minuter tills vi skall ta vårt första strandhugg. Vi landstiger på en liten ö och på vardera sida har vi två fina lugnstryk som avslutas med en kort forssträcka. Gaddo berättar att han när han stannade till här med ett franskt par tidigare i sommar hade de fått ett trettiotal harr över femtio centimeter precis här. Efter Gaddos lilla utlägg fick vi alla den där speciella ”Här-finns-fet-fisk-känslan” och vi fixade snabbt ihop våra flugspön medan vi leende spanade ut över vattenytan.

Kaitumälven har ett ginklart vatten och man har i stort sett hur långt siktdjup som helst. Karaktären på älven är stora sel med kortare forsar och nackar. Den större fisken håller främst till i de lugnare partierna och konsten är att veta vart gropar och stenar ligger någonstans, för där står även merparten av fisken. Vattenståndet är för närvarande ca 50 cm högre än normalt och älven är då svårare att ”läsa” än vid normalvattenstånd.

Gaddos tips om var stenar och hålor ligger spar mycket tid åt oss när det gäller att finna fisken. Speciellt som fisken tydligen föredrar att hålla sig under ytan idag. Vi föredrar alla torrflugfiske och börjar därför med våra favoriter: Europa12 och Superpuppan. Det tar inte mer än någon minut innan de första harrarna börjar komma upp. Dessa två flugor sviker i stort sett aldrig och fisken tar dem oftast gärna torrt även om den kanske inte äter vid ytan för tillfället. Efter en stunds halvbra fiske med fisk runt 40 cm skriker Daniel till. Vi andra stannar upp i vårt fiske; "Den där är lite större" säger Gaddo. Han avslutar därefter med att säga; "Verkar vara en standard..." Daniel lyckas efter en ganska intensiv fight landa turens första ”riktiga” harr. Den väger lite över kilot och hans gamla rekord är ett minne blott. Gaddo tycker vi skall grava harren och vi andra instämmer.

Efter att vi fileat harren ger vi oss av nerför älven. Gaddo berättar att Daniels rekordharr bara är strax över medel här. Han kallar alla harrar på kilot eller strax under för "Standard". Vi tycker det verkar lite överdrivet men Gaddo försäkrar att vi skall bli överbevisade under de närmsta dagarna.

En av de finaste platserna är vid "Enkelfallet". Älven pressas där ihop av massiva stenhällar innan vattenmassorna med full kraft fortsätter sin resa mot havet. En mäktig syn som ger mersmak. Gaddo stod länge och funderade på hur strömmarna gick innan han tog beslutet att vi skulle göra ett lyft istället för att paddla igenom. Det roligaste med turen var nog just omväxlingen. Vi fiskade nya vatten hela tiden och Kaitumälven tog oss med på allt från spännande fiskkontakter, actionladdade forsränningspartier till närgånga älg och renmöten.

Kaitumälven gav oss under de återstående dagarna av vår tur en fantastisk fiskeupplevelse. Vi tyckte fisket var bäst i de övre delarna av älven och medelvikten låg där på ca 9 hg beroende på var vi gjorde våra strandhugg. Som vid alla vatten så är kunskap en viktig faktor och oddsen att få ett bra fiske ökar betydligt om man får lite hjälp av en guide med vart man skall fiska. Gaddo kunde varenda sten i älven och bara man var lite lyhörd på hans tips innan man vadade ut, så var det inga större problem att ha ett kanonfiske. Men Kaitumälven är inte bara ett fint fiskevatten, det är ett mycket spännande friluftsäventyr också. Älven rinner från fjället, förbi trädgränsen och ner i kalixälven. Turen är mycket omväxlande med allt från långa lugna sel till vilda forsar.

Kaitumälven ligger ca 10 mil sydväst om Kiruna. Vi var uppe i uge 34 och valde att åka tåg upp. Tåget går över natten och kostar ca. 1200,- sv.kr per person tur & retur från Gävle. Väl framme i Kiruna hämtade Ulf Blomkvist (Vildmarksservice AB) upp oss vid tågstationen. Turen kostar 8785kr per person för 5 dagars fiske inkl helpension. Maten är mycket bra och servicen utmärkt.