Nedströmms torrflugfiske eftar harr

Anledningen till detta är att man med uppströmskast helt enkelt har större chans att kroka fisken. Dessutom närmar man sig från en för fisken död synvinkel, vilket naturligtvis minskar risken att skrämma den.

Oberoende på vilken sorts fisk man är ute efter har denna teknik i princip dominerat ut alla andra sätt att fiska torrfluga på. Fram till för två år sedan fiskade jag personligen endast uppströms torrfluga, men ett par fisketurer till Sloveniens kalkströmmar med floden Soca i centrum fick mig att tänka om.

Jag har stått här och iaktagit fiskarna ett tag , så nu kan jag inte hålla mig längre. En liten svart torrfluga i storlek 20 knyts på tafsen, och placeras med ett varsamt kast några meter uppströmms fiskarna. När flugan befinner sig en meter framför harren som står främst i poolen lättar denna från botten, och sekunden senare försvinner min torrfluga i ett vågskvalp från vattenytan. Jag gör som jag har gjort tusentals gånger förut, men resultatet blir ett helt annat. Fluglinan, tafsen och flugan kommer farandes emot mig, och om jag inte hade duckat hade jag förmodligen krokat mig själv. Lite fundersam kliar jag mig i huvudet, undersöker min fluga och gör sedan ett nytt kast upp mot harrarna. Proceduren upprepar sig ett antal gånger och nu börjar jag bli smått irriterad. Harrarna har jag skrämt, varför jag beger mig ett par meter uppströms där några andra fiskar står och vakar. Flugan placeras uppströms vakringen och återigen försvinner flugan från vattenytan. Men denna gången fungerar allt som det skall, spöet bugar och rullen väser, och ett par minuter senare retunerar jag en regnbåge på ca kilot. Nästa vak nästa fisk tänker jag, och harren som jag nu kastar på verkar vara lite större än de förra, jag uppskattar vikten till ca 1,4kg. Flugan landar perfekt, och i samma sekund som flugan försvinner ner under vattenytan gör jag mothugg. Jag känner ett svagt motstånd och sedan har jag tafsen och fluglinan hängandes runt spöet och huvudet. Frustrerad vadar jag i land och beger mig i riktning mot mina fiskekompisar som redan står och väntar på mig vid vår hyrbil. På kvällen diskuterar jag dagens händelse med en av mina fiskekompisar, en polack som är medlemm i Polens landslag i flugfiske. Tomeck är en mycket duktig flugfiskare som i över 20 år har fiskat harr i sydeuropas strömmar.

- Fiskar du uppströms med torrfluga när du fiskar harr ? får jag som svar när jag undrar, om han har upplevt något liknande. - Du hinner aldrig kroka en harr om du fiskar så! Utropar han! Jag förklarar för honom att jag alltid fiskar uppströms torrfluga när jag fiskar harr i Sverige, och att jag aldrig har några liknande problem där. - Du behöver ett längre spö, och så måste du fiska nedströms om du vill ha en god chans att kroka harr i dessa vatten, harren är aldeles för snabb för att du skall kunna kroka den med ett uppströms kast! Diskussionen och natten blev lång men Tomeck lovade mig att han skulle visa mig hur han fiskar harr nästa dag. Framåt middagstid stod Tomeck och jag vid Soca, och ärligt talat var jag mycket nyfiken på hans fiskemetod. Hans spö var 10,6´ vilket han ansåg var den perfekta längden för ett harrspö. Ute i vattnet hittade vi snabbt en sträcka med massor av harr, vakringarna avlöste varandra över hela älvens bredd. Han placerade sig ca 15 meter ovanför den första vakringen och kastade sin fluga så att den landade tre till fyra meter uppströmms fisken. Flugspöet höll han högt, och i samma takt som strömmen tog linan nedströmms sänkte han spöet. Harren kom upp till flugan och i samma sekund bugade spöet sig under fiskens tyngd. Efter ett par fiskar var det min tur att pröva på denna fisketeknik, och trots mitt nio foots spö kunde även jag kroka av ett antal harrar efter en halvtimmes fiske. Sedan denna dag är jag mer öppensinnig när jag väljer att fiska torrfluga upp eller nedströms, men en sak är säker, i sydeuropas strömmar är det framförallt nedströms torrfluga som gäller vid harrfiske. Öringen och regnbågen däremot kan man precis som här hemma fiska på med uppströmskast.