Minnen från Kamchatka

Oleg kastar en snabb blick över axeln och styr med resoluta årtag flotten in i ett bakvatten. Framför oss ligger ett intressant meander med omväxlande snabba partier, bakvatten och djuphålor. Oleg pekar ut tre vägar ner för deltat och uppmanar oss att fiska varsin sträcka. Det är min tur att välja först och jag bestämmer mig för att prova den vänstra fåran. Björn tar den högra och Peer den mittersta. Jag lägger ett första provkast i den snabba strömmen för att få ut kastlina och siktar nästa gång mot strandkanten under träden vid utgången av bakvattnet. Flugan har nästan hunnit ut i strömkanten då det blir ett distinkt ryck i linan. En regnbåge på knappa kilot får visa prov på luftakrobatik innan den får friheten åter. Oleg som vadat ner med flotten skrattar åt det hela och påpekar med den lilla engelska han kan att jag lyckats lura ”a baby rainbow”. För skall sanningen komma fram var detta nog resans minsta regnbåge.

Helikopter En dryg vecka tidigare har Iljushin maskinen, efter nästan 9 timmars flygning från Moskva stannat vid terminalbyggnaden vid Petropavlosks flygplats. Vår tolk Oxana möter oss som utlovat och ledsagar oss genom den smått kaotiska bagageutlämningen. En stund senare har hela sällskapet samlats i minibussen för vidare transport till helikopterbasen en knapp mil bort. Runt helikopterplattan står ett tiotal MI-8 maskiner i mycket varierande skick. Det är uppenbart att vissa används som reservdelslager till dem som är funktionsdugliga. En halvtimme senare har vi hämtat ut flygdokumenten, hälsat på våra ryska guider, tankat, lastat samt kommit upp i luften som planerat. Dånet från turbinen gör att det är lönlöst att försöka samtala. Vädret på denna första dag i Kamchatka är instabilt med byar och regn i luften varför färden känns litet vinglig, men efter att ha vi passerar bergen stabiliseras det och vi landar vid en av solen belyst älv vid namnet Opala.

Första lägret Vår chefsguide Jevgeny och Oleg sätter igång och monterar flottarna. Några timmar senare har vi hunnit fiska av oss en stund och drivit ner för älven till vår första lägerplats, precis i tid för att uppleva en första (men inte sista) kraftig regnskur. Guiderna jobbar snabbt och effektivt, riggar mattältet och presenningar medan vår kock Tatjana sätter i gång med kvällsmaten. Geoff och John, två engelska gentlemen över de 60, har inte tältat sedan de var scouter så jag finner det tillrådligt att demonstrera hur man sätter upp ett modernt kupoltält. Deras härliga humör och brittiska humor smittade snabbt av sig på oss andra. Denna första kväll blir tidig, 10 timmars tidsskillnad har satt sina spår och jag väljer att lyda kroppens signaler. Nästa morgon vaknar vi tidigt. Det är fortfarande mörkt, frosten täcker marken men kaffet står redan färdigt. Flera av oss har tydligt hört björnen i när den under natten plaskande lufsade förbi i vattenbrynet nedanför lägret och detta blir vårt främsta samtalsämne runt frukostbordet. Ett par timmar senare har vi fördelat folk och utrustning i våra tre flottar. Innan vi ger oss iväg, delar Jevgeny ut fiskelicenserna, ger några fisketips och går igenom fiskereglerna. Hullinglös enkelkrok, högst en regnbåge får tas upp och avlivas per tur och besökare. För lax och röding råder inga direkta bestämmelser, endast rekommendationer. Han nämner senare att vi är den första och enda gruppen som besöker älven i år, och man är angelägen att besökare skall göra så liten påverkan som möjligt. Senare förstår vi att denna älv ingår som objekt i forskningsprojekt som han jobbar med utanför fiskesäsongen, och att han känner mycket varmt för den. Jevgeny berättar också att björnarna är talrika men helt ofarliga bara de inte känner sig trängda eller hotade, vilket i praktiken kräver att man överrumplar dem. Vi följer därför hans råd att hålla ögonen öppna och ge oss tillkänna då vi befinner oss på eller nära stranden.

Romsnyltare och olika fiskeskolor De första dagarna bjuder på lätt flottning ner för en stundtals mycket grund älv. September innebär normalt lågvatten och detta förstärks av den ovanligt torra och varma sommaren som varit. Runt om oss reser sig bergsmassiv prydda med enstaka snöfläckar. Vegetationen på dessa sluttningar är som ett lapptäcke av mörka och ljusa gröna fläckar med inslag av tidiga höstfärger. Vi ömsom driver nerströms, ömsom stannar för att fiska intressanta sel och djuphålor. Vid dessa ställen samlas laxen inför leken. Här uppe i älvsystemet är det främst fråga om hundlax (keta på ryska) men även en del indianlax (nerka). Så här sent i deras livscykel är de dock inga vidare fighters och vi lämnar dem ifred. Nerströms dessa laxar samlas det som regel rödingar (stillahavsröding, Dolly Varden), sanna opportunister som väntar på tillfället att komma över minsta romspill, och det är dessa som vi siktar in oss på. Favoritflugan för dessa situationer är en romkornimitation, fiskad nära bottnen. De flesta rödingar är mellan ett halvt och ett par kilo, med enstaka exemplar upp emot tre. Vi behåller så många som locken Tatjana behöver till matlaget. Geoff och John, våra Brittiska medresenärer håller fast vid sina DT linor under hela resan, men accepterar så småningom att det som sitter längst ut på tafsen inte måste se ut som en traditionell våtfluga för att fånga fisk. Dr. Jim och Dr. John från Irland är mer moderna i sin syn på fiske och detta reflekteras i deras utrustning. De visar sig vara mycket energiska flugfiskare och toppade fångststatistiken varje dag. De fiskade i princip konstant från tidig morgon till sen kväll.

Stukad fot Överallt längs älven ser man björnstigar. Mycket riktigt får vi också se flera spanande eller fiskande björnar, men de flesta försvinner snabbt när de blir varse oss. En nalle dröjer sig dock kvar ett tag och skall bli föremål för filmning. Oxana ger sig iväg med videokameran i sällskap av en av guiderna, Sergey. Björnen protesterar dock mot fotografernas närvaro och gör en skenattack då de befinner sig på kanske femtio meters avstånd. Under reträtten vill det sig så illa att Oxana trampar snett och stukar foten illa. Dr Jim från Irland visade sig mycket riktigt vara en alldeles riktig doktor, och får en ypperlig möjlighet att ge prov sin yrkesskicklighet. Fotleden antog trots den snabba behandlingen storleken av en handboll, men trots olägenheten och smärtan hörde vi aldrig vår tolk klaga.

En minnesvärd fisk Andra dagen möter vi det som vi rest hit för. Framför oss ligger ett intressant delta och Jevgeny tipsar mig att prova en musfluga. Första kastet mitt i en lugn pool ger ingenting. Jevgeny säger till mig att istället kasta flugan upp på strandbrinken, låta den studsa och menda nerströms. Flugan studsar tillbaka, lägger sig på rätt köl i vattenbrynet och bukten i linan sätter snart fart på den så att den verkar som en lämmel som simmar för livet. En plötsligt virvel och den försvinner i djupet. En stund senare återutsätter jag min första Kamchatkabåge, efter att Jevgeny med ett stort och äkta leende fastställt längden till 26”. Det gula måttbandet skulle få komma fram många gånger under den kommande veckan. Den användbara delen av skalan kom att bli biten mellan 25” och 30”.

För varje ny dag fördelar man om folket i flottarna varför vi ges möjlighet att dela med oss guidernas samlade erfarenheter. Som regel håller vi ett avstånd om flera hundra meter mellan flottarna, gör många strandhugg och fiskar olika pooler växelvis. Guiderna är utrustade med walkie-talkie för att hålla kontakt mellan flottarna, samt en kortvågsradio för att planera upphämtningen med helikopter vid slutet av flottningen. Utrustningen är genomgående av god standard och organisationen professionell. En stor eloge till våra värdar som ansträngde sig föredömligt för att upplevelsen och fisket skulle vara så totala som möjligt. Vi fiskar även från flotten under drift. Guiden försöker hålla den halvt ton tunga flotten i rätt läge och fiskaren hinner med ett, högst två kast innan man drivit förbi ståndplatserna. Regnbågarna hugger utan förvarning i dessa situationer och nästa uppgift för guiden blir att hitta en lämplig grusbank att stranda flotten på för att underlätta för fiskaren. En trekilos helvild båge är ganska bångstyrig att landa och återutsätta från en drivande gummiflotte och utan håv hanteras den enklast med fast mark under fötterna.

Vulkaner Efter hand som vi närmar oss halvvägs smalnar älven och blir till en smal klyfta då den passerar genom resterna av en urgammal och kraftigt eroderad vulkankrater. Selen blir till fors men den passeras elegant av de rutinerade guiderna. Halvvägs i forsen, där älven är som smalast stannar vi för att fiska ett system med djuphålor och strömmar. En av resans absoluta höjdpunkter. Vulkanen Opala reser sig majestätiskt en knapp mil bort och dominerar omgivningarna med sina 2.500 meter ö.h. Det senaste utbrottet ägde rum för mer än 30.000 år sedan och den räknas därför som slocknad. Halvön genomlöps av två massiva bergskedjor med 15 aktiva vulkaner och det senaste utbrottet inträffade någon månad innan vi anlände. 1994 hade Kliuchevskoy ett stort utbrott som slog ut motorerna på ett jetplan som inte hann dirigeras undan askmolnet och en katastrof var mycket nära. Efter en knapp veckas uteliv känns det underbart att ta en varm dusch, som guiderna riggat upp. Vi har vid det här laget funnit oss tillrätta i vår nya miljö, stämningen är på topp och om kvällarna njuter vi av läcker rysk mat tillagad på äkta råvaror som sköljs ner med varmt te eller sval vodka. Under måltiderna diskuterar vi om möten med björnar, fiskeupplevelser, taktik, kultur m.m.

Ösregn, förstörda bilder och knäckt spö Lika bra som vädret har varit, lika dåligt blir det, och det plötsligt. Regnet bara öser ner. Jag får för mig i ett svagt ögonblick att jag har en dålig dag. Inte nog med att en dyngsur automatkamera ger sin sista suck och spottar ut filmen med senaste dagarnas bilder på utan att först ha spolat tillbaka den. Olyckan känns total då jag en stund senare lyckas knäcka mitt favoritspö. Men insikten om att det sanna privilegiet att få vara med på denna fantastiska resa återställer genast den mentala harmonin. Reservspöet visade sig duga utmärkt och kämpaglada bågar fick det att buga många gånger ända ner i korken. Spöet (det hela, vill säga) lämnade jag i övrigt kvar i Petropavlosk som en liten gest till guiderna. Flugfiskeutrustning finns inte att uppbringa för pengar, den mesta utrustning de äger är gåvor från tidigare gäster från Europa och Nordamerika.

Snö, silverlax och sista natten När molnen lättar nästa morgon pryds vulkanen av ett snötäcke ner till ett par hundra meter ovanför basen. Termometern kryper ner under nollsträcket om natten och dessutom regnade det hela natten. De många tillflödena, vissa av dem rika på svavel och mineraler gör att älven inte enbart har vuxit till sig rejält utan fått en annorlunda färg och en svagt metallisk smak. Denna fungerar som en säker signal att laxen återvänt till rätt vattendrag, och inte till någon annan av de hundratals älvar som finns här. På hösten rör det sig om några sista eftersläntande puckellaxar (gorbuscha) men framför allt är det silverlax (kisutsch), 5 kilo nystigna muskler från det Okhotska havet. Vi har ett spö i varje flotte tacklat med snabbsjunkande lina i beredskap och lägger flera kast i varje djup pool som vi passerar. Dessa djupa pooler är säkra ståndplatser där laxen stannar för att vila. Vi inser dock efter ett tag att vi är för tidiga, eller är laxen för sen, för trots sakkunnig guidning varken känner vi eller ser någon av dessa silverblanka skönheter.

Vi lägger planerna på lax åt sidan och ägnar istället de återstående dagarna åt regnbågarna. Särkilt minnesvärd är Jim’s 30” fisk som högg samtidigt som två björnar dök upp ur ingenstans och nyfiket betraktade slutfasen av drillningen från mycket nära håll. Vid detta tillfälle fann Jevgeny det tillrådligt att för säkerhets hålla handen på den dubbelpipiga bössan laddad med både hagel och kula... Någon björn har han dock aldrig behövt skjuta, försäkrar han sedan. Under sista kvällen drar han dock ett antal sanna eller osanna historier om möten mellan björnar och människor. Kvällen blir mycket sen men vi har gått om tid nästa förmiddag att packa ner utrustningen, göra några sista kast samt njuta av de sista timmarna i det fria medan vi väntar på helikoptern.

Faktaruta Kamchatka är ca 375.000 km2 och sträcker sig ca. 1.000 km. från N till S. Breddgraden motsvarar halva södra Sverige, tidskillnaden är +10 timmar. Klimatet är tempererat tack vare Stilla Havet, dock är det markant kallare än här hemma. I det inre av halvön råder ett bistert alpint/arktiskt klimat. Med några undantag är det väglöst. Avsaknaden av sjöar gör att man måste flyga helikopter. Var man än befinner sig, påminns man att terrängen är vulkanisk. Halvön genomlöps av två stora bergskedjor med över 100 vulkaner, varav några högre än 4.000 meter. Förutom vulkaner hittar man geotermisk aktivitet på flera ställen. Många turister besöker Kamchatka just för vulkanernas skull och för upplevelsen att bestiga och studera dessa mäktiga berg från nära håll. Opala är en underbart vacker älv i orörd vildmark vars lopp bjuder på variation och en del dramatik. Man bjuds på en mäktig vy över den nästan perfekta stratovulkanen med samma namn som älven. Älven passerar bland annat genom smala klyftor i resterna av en urgammal vulkankrater. Några forsar av klass 3/4 hanteras av den erfarne flottfararen, men är ingenting för novisen. Hela älvens lopp är 160 km. och vattenupptagningsområdet 4.070 km2. Flottningen påbörjas högt uppe och avslutas innan man når den låglänta slätten vid kusten. Älvens övre och mellanlopp är kristallklara, lagom strömt och ganska grunt, idealiskt för flugfiske

Fisket är riktat efter salmonider som hör hemma runt Stilla Oceanen. Det vill säga stillahavslax, regnbåge, harr och stillahavsröding (Dolly Varden). Alla fem nordamerikanska laxarterna finns representerade, dessutom finns finns en rent asiatisk laxart ur Oncorhynchus släktet som på engelska heter Cherry Salmon och är ganska ovanlig. Regnbåge heter för övrigt mykiss på ryska och förekommer på västra Kamchatka även som havsvandrande (Steelhead på engelska). Lämplig utrustning är klass 6-9, beroende på art och metod och även på styrkan på vinden som under dagtid blåste envist från SV hela tiden som resan pågick. Till regnbåge och röding är en flytlina med sjunktafs eller möjligen sinktip att föredra. Till lax kan en uppsättning sjunklinor för de djupa poolerna vara klart användbar. Till regnbåge är standardflugan en förtyngd Egg Sucking Leech i lila eller svart, eller en Pospiscle, storlek 4-6, fiskad ”dead drift”. I de lugna bakvattnen är en musfluga (imitation av lämmel eller sork) av hjorthår en spännande metod. Till rödingen är romkorn imitationer utmärkta (Iliamna Pinkie, Babine Special), fiskade nära bottnen. Till silverlax kan det vara läge att prova riktigt glittriga flugor som Flash Fly. Som ni kanske redan hunnit gissa har amerikanska flugfiskare redan varit här. Fiskesäsongen sträcker sig från början av juli till mitten av oktober. Aeroflot har en flyg om dagen från Moskva. Huvudstaden Petropavlosk-Kamchatsky grundades 1739 av Bering under en resa till Alaska. Staden rymmer huvuddelen av halvöns befolkning, kanske en kvarts miljon. I huvudstaden finner man ett visst utbud av hotell och restauranger. På bättre restauranger kan du betala med USD. Du rekommenderas dock att ha rubel tillgängliga för att bekvämt täcka övriga kostnader. Se till att ha med dig allt du behöver i fiskeutrustning innan du anländer till Kamchatka. Ett besök på den lokala marknaden rekommenderas. Pälsvaror och kallrökt lax kan du handla till mycket bra priser.