Vårgädda på kusten

Upptäckten av en förväntansfull Gädda bara någon spölängd bort, gör att fokus på vårens första ystra budbärare, Sädesärlan, snabbt bleknar. Närmar mig försiktigt men bestämt den hoppfulle, potentiella föräldern, ett slags Chicken Race jag inte kan förlora, och mycket riktigt, Gäddan lämnar ett dammoln efter sig och är borta.

Fortsätter dom sista metrarna ut mot djupkanten. Vattenståndet är ovanligt lågt, behöver inte göra några längre kast för att nå ut till den mörka kanten där Gäddorna har sitt tillhåll. Första kastet resulterar inte i någonting, inte mer än att jag får se budbäraren hoppa mellan stenarna, glatt vickandes på stjärten. I det andra kastet hinner jag inte ta hem flugan många tag innan det stramar hårt och långsamt i linan, intensiteten i hugget påminner mig om damkören i en Kyrka vid en konfirmation för inte så längesedan.

Tanterna var inte många i kören, men den sammanlagda åldern gjorde nog att vi skulle hamna hos våra förfäder vikingarna,och vikten av desamma motsvarade säkert ett av dessas skepp. Tempot denna lilla skara tanter hade efter en Psalm tillbaka mot stolarna var oerhört likt huggets. Fokuserat, långsamt och tungt. Fisken vältrar sig i ytan några gånger innan den första rusningen får min fluglina att skifta färg för första, och kanske enda gången i år.

Backing rinner ut från rullen, inte mycket, bara några meter, men ändå. Om man får frågan, – drog den mycket? Då är det väl tillfredsställande att kunna svara, – tog med sig en bit backing i alla fall. Fisken är riktigt stark, inte jämförbar med årets tidigare fångster, pressar fisken så mycket jag vågar.

Den kommer sakta och majestätisk mot mig, bara 6-7 meter kvar, lägger ner spöt på sidan och drar fisken mot land. Helt plötsligt vänder den bara om och skjuter iväg ut över den mörka kanten med 20 meter lina, det är bara att låta det ske. 10-12 kg. Gädda i full karriär bromsar man inte upp bara så där.

Pressar den motvilliga fisken på nytt, men den visar inga som helst trötthetstecken, en ny, nu något kortare rusning. Jag börjar backa mot land, drillar nu ståendes på den torra sanden där det om några månader ska ligga utbredda filtar med inoljade, solandes människor på.

Drar fisken in på riktigt grunt vatten, Gäddan ligger på buken en kort stund innan den välter över på sidan, jag ger slaklina och går fram mot min slagna motståndare. En otroligt vacker och fet fisk.

Är för dagen ensam på fisketuren, saknar för en gång skull alla dom frågvisa hundekipage som brukar spatsera på stranden bakom mig. Lite hjälp med ett foto skulle vara tacksamt. Sätter istället kameran på den lilla bryggstump som fortfarande finns kvar efter vintern. Självutlösaren sätts på 10 sek., fokuserar på sanden där jag kommer att sitta med Gäddan.

Ger detta ett försök, mäter den sedan snabbt med ett måttband och tar några kort med spöt liggandes vid sidan för att få lite referenser om det första kortet skulle misslyckas. 112 cm. vårgädda dras med ut mot djupare vatten, hjälper den med andningen och släpper sedan taget om stjärtspolen, ryggfenan bryter vattenytan en kort stund innan den svarta djupkanten på nytt sväljer fisken i sitt mörker.

Det är i början av April och många Gäddor har fullt upp med lek, vilket gör att dom kan var svåra till att få att hugga. Vad som fick denna större hona att hugga, kan ha varit att hon blivit intensivt uppvaktad av ett flertal mindre hannar, tröttnat, blivit irriterad och i samband med detta har min fluga landat på rätt plast vid rätt tidpunkt.

Nu på våren får man en hel del mindre Gäddor med ganska elaka bitmärken över rygg och sidor som vittnar om brutala överfall av bruden på sina allt för trånande uppvaktare. Man kan säga att vårfisket är uppdelad i tre faser: Före leken, under leken och efter leken.

Före leken

I månadsskiftet februari-mars intar hoppfulla hannar områdena omkring lekvikarna. Vikar som ligger Sydvända och håller en mörk, gärna lite dyngig botten är bra. Mörk botten absorberar värme och det mjuka, dyngiga bottensedimentet lagrar värmen bättre än en hård botten. Kan man hitta mjuk botten så börjar leken här tidigare än på en botten med hårdare struktur med för övrigt identiska förhållanden.

Honorna står fortfarande kvar längre ut på djupare vatten och avaktar, avsaknaden av det kvinnliga könet gör att hannarna fortfarande äter det mesta som simmar förbi, alltså också våra flugor. Nu innan dom första honorna kommer in mot lekplatserna för att hetsa upp manfolket brukar fisket vara stundtals riktigt bra.

Fisken hugger utan minsta misstänksamhet på våra alster. Vid denna perioden är vattnet kallt, ofta en bit under 5 gr. Hannarna går ofta in på riktigt grunt vatten, väntandes på en lekamrat.

Tog med min 13-årige son, Adam, ut tidigt på säsongen när fisket på grunt vatten var bra. Han lyckades få sin första fluggädda på mycket kort lina, kastandes mot land. Ingen jätte, men sin första. Så denna tiden kan vara bra för våra yngre att prova på, krävs inga längre kast.

Under leken

Efter en tid börjar hannarna bara följa efter och liksom smeka flugorna, bita lite lätt längst ut i stjärten på dom. Detta känns som små lätta dragningar och kanske en svag virvel, men inga direkta hugg. När detta börjar ske vet du att nu har dom första honorna tagit sig in på lekplatserna. Själva lekperioden har börjat. Nu avtar fisket nästan helt på dom mindre Gäddorna, skulle man få någon så sitter ofta Flugan allra längst ut i läppen på fisken. Nu börjar hannarna uppvakta dom större honorna, man kan ibland se en större hona stå inne på grunt vatten med 2-3 mindre hannar tätt inpå.

Har ni funderat på hur en kvinna uppfattar det vi män kallar förspel? Många skulle nog svara, – en halvtimmes tjatande!!!! Så verkar det vara även i Gäddvärlden, den ej ännu mogna honan tröttnar efter ett tag och slår käftarna över en allt för påträngande Don Juan.

Dom mindre hannarna man får under denna period har ofta bitmärken över sidorna. Genom dessa kan man få en fingervisning om hur stora honfiskar som rör sig i området. Nu kan det vara effektivt att använda en fluga som påminner färgmässigt om en Gädda, alltså något mörkgrönt, gärna melerat (barred på flugbindningsspråk).

Har man nu tur som jag hade den där dagen, så hamnar man med flugan i närheten av en söndertjatat Madam, som klipper flugan i ett tungt kyrkohugg. Gäddan leker över en längre period, skulle alla leka samtidigt behövs bara ett väderomslag år det kallare hållet så skulle kanske en hel årskull vara förstörd.

Nu löser naturen detta genom att leken sker i omgångar under våren och avkomman är räddad vid ev väderomslag. Det kan nu löna sig att köra runt lite och leta, konstigt nog, kallare vatten för att hitta ställen där leken inte kommit igång. På detta sätt kan man få en längre säsong innan leken är avslutad, än om man bara fiskar på samma kuststräcka varje gång.

Efter leken

Det är enligt min menig inte ofta man får efterleksfisk på lekplatserna, jag har den uppfattningen att när fisken har lekt, så går den från lekplatserna för att äta upp sig. Varför skulle den stanna kvar och jaga på sina lekplatser där den kommer att störa sin avkomma? Så mitt tips är att söka den på platser en bit längre ut från lekvikarna.

I månadsskiftet April-Maj kan fisket stundtals vara mycket bra, men det gäller att ta till vara på tiden här. För nu börjar rapporterna från Danmark komma allt tätare, Näbbgäddan är på väg, när den väl har gjort entré i Östersjön blir dom två om våra flugor och den stationära Gädda hinner inte med här, vårfisket är över för nu.

Vårfisket ger så mycket, Fåglarnas nybyggda bon med ofta nästan overkligt vackra ägg. Vassarna som skiftar mellan det torra, döda, och levande gröna skott. Fritidsfiskarna som förbereder sina båtar inför en stundande säsong, fyller dom med Ålstrutar och alla möjliga typer av Sportfiskenät som ska ut på dom bästa platserna.

Så skulle du tröttna på överbefolkade Havsöringsstränder under våren, bind på något stort grönaktigt på tafsen och ge det en chans, man vet ju aldrig…