Stalking Trout in New Zealand

Följ med till Nya Zealands västkust på det ultimativa öringäventyret!

I början av 1900 talet skrev den kända amerikanska västernförfattaren Zane Grey en bok med titeln “Anglers Eldorado New Zealand”. Han beskrev de evigt gröna öarna som ett fiskeparadis, och även om fisket har försämrats sedan Zane Grays dagar anses Nya Zeeland fortfarande vara det förnämsta resemålet för den troféjagande öringfiskaren. Brunöringfisket på sydöns västkust anses som det bästa i världen och skiljer sig väsentligt från det på Kolahalvön, i Patagonien eller i Alaska.

Haast och västkusten! – Sand fly heaven, human hell!

Haast ligger så långt söderut på västkusten som man kan komma med bil. Området är med sina höga berg, sin ogenomträngliga regnskog och sitt tuffa klimat det mest oexploaterade ur fiskesynpunkt. Flugfiskaren som med ryggsäck och tält skall exploatera några av dessa vilda älvar bör vara mycket van att vistas i extrem natur där skiftningen i väderleken från sol till hagelstorm sker på tio minuter.

Varje år förolyckas flugfiskare här eftersom de underskattar naturens enorma krafter. Det är inte ovanligt att en älv kan stiga 1,5 meter efter ett häftigt skyfall. Den som är beredd att trotsa detta tuffa klimat blir för det mesta rikt belönad. Under min senaste tur till haastområdet fiskade jag i en älv där alla fiskar jag kastade på var i troféstorlek, – de är där fortfarande!

Fisktätheten i älvar som Cascade, Okuru, Burke eller Duncan är inte hög, däremot är fiskarna ofta en bra bit över 3,5 kg och fisk på 6 kg är inget ovanligt.

Spänningen är olidlig!

Fisken står helt stilla, och jag tror först att den har blivit skrämd av tafsen, men så backar den, går upp till ytan och öppnar sitt jättegap över den lilla flugan. De följande tre sekunderna känns som en evighet, och när jag till slut skriker “STRIKE”, känner jag ända ner i ryggmärgen att jag väntat tillräckligt länge med att skrika det magiska ordet. Thomas gör som han har gjort hundratals gånger, han lyfter sitt spö och har därmed krokat sitt livs största brunöring. Bättre än så här blir öringfiske inte. Detta är vad det hela handlar om “Stalking Trout in New Zealand”.

Öringar från syd till nord

Även om de flesta av sydöns älvar hyser ett bestånd av brunöring finns det vissa områden som är kända för att bjuda på ett extra förnämligt fiske. Här kommer en kort sammanfattning över tre av de bästa områden.

När Thomas har sett fisken kryper jag fram genom gräset för att kunna ge honom instruktioner om hur han skall kasta. – Ser du fisken, frågar jag honom, men där Thomas nu befinner sig, i höjd med vattnet är det trots polarisationsglasögon omöjligt att se fisken. Thomas flugask åker fram och en torrfluga knyts i änden av tafsen.

Där jag sitter tre meter ovanför vattnet, på den höga strandbrinken har jag en fantastisk vy över hela poolen, och utan överdrift uppskattar jag fisken till 4,0 – 4,5kg, men det vågar jag inte berätta för Thomas eftersom det skulle vara påfrestande för hans nerver. Det första kastet hamnar lite fel, men som tur är skrämdes inte fisken. En halv meter längre, och mer till höger… – perfekt kast, säger jag och i samma sekund landar torrflugan på vattnet, ca två meter uppströms öringen.

“Iiihaa” ljuder det som ett eko genom den trånga dalen, och i samma sekund höjer jag mitt spö och känner “fast fisk”. Sekunden senare skriker det i min rulle som i rasande fart töms på först fluglinan och sedan på ett ansenligt antal meter backing. Fisken har flytt ut i hårdströmmen, och jag gör mitt bästa för att få in den i älvens lugnare strömparti för att kunna drilla den enligt konstens alla regler. Efter tio minuters dragkamp lyfter jag försiktigt upp en vacker brunöring på 2,5kg ur vattnet. Anette vår fotograf och tillika min flickvän uppmanar mig till att hålla upp fisken för att ta ett par foto.

Motorn i min kamera rasslar till och i ett svep försvinner 36 bilder diafilm. Fisken har fått nog av all uppståndelse och jag släpper tillbaka huvudaktören till sitt rätta element. Vi vandrar vidare längst strandbrinken med blicken fäst ute i älven där vi letar efter nästa utmaning. Efter några minuter stannar jag och pekar med spöet ut mot vattnet. Orden – Herregud den är stor! får Anette och Thomas att backa samtidigt. Vi går alla ner på huk för att få skydd av det höga gräset.

Murchison

Älvarna i detta område rinner genom trånga regnskogsklädda dalgångar. Älvar som Buller, Maruia, Wairau, Deepdale och Inangahua är alla kända som potentionella troféfiskälvar. Murchison ligger i ett av de regntätaste områdena på sydön (8000mm/år), vilket gör det mycket svårt att planera sitt fiske flera dagar framåt.

Efter ett häftigt regn missfärgas de flesta älvarna och fisket blir spolierad i flera dagar. Vad man bör tänka på i fall man råkar ut för ett regnoväder är att nederbörden kan vara mycket lokal. Sedan jag i början av nittiotalet fiskade i området för första gången har fisketrycket ökat markant, och numera krävs det mycket god lokalkännedom eller en guide för att man skall ha ett riktigt bra fiske.

Med en guide kan man räkna med att fånga 2-5 öringar per dag, utan guide är 2 fiskar ett bra resultat. Omarama – Twizel – Tekapo Mackkenzie basin som detta område också kallas skiljer sig helt från Murchison området. Området ligger på en högplatå och är omgivet av de zeeländska alperna.

Högplatån liknar ett stepplandskap med sönderbränt gräs som enda vegetation. Under sommarmånaderna ( dec. – feb.) stiger dagstemperaturen ofta över 30C i skuggan, medan det kan vara frostgrader på nätterna. Älvarna som rinner över steppen är otroligt produktiva och i få av sydöns vattensystem finner man så hög fisktäthet som här.

Älvarna Ahuriri, Tekapo, Hakataramea, Omarama och Stony är några av de bästa i området och lämnar ifrån sig stora mängder fisk årligen. Ahuriri river är en av de absolut bästa på sydön. Fångster på 5 öringar på mellan 1,5 – 3.0kg är vardagsmat i detta magnifika vatten.

I de övre delarna av Ahuriri kan den erfarne flugfiskaren testa sitt kunnande. Att kasta på en 5 kg öring med en liten nymf kan få den mest garvade “fiskeräve” att mista koncentrationen.

Om vädret är dåligt på resten av sydön brukar Twizelområdet ofta ha stabilt och soligt väder. Fiske med olika sorters landinsektimitationer som t.ex. gräshoppor eller cikador kan ge ett mycket givande fiske i de ovan nämda älvarna.

Skillnaden är att fisken är helt inställd på insektsdiet, vilket gör att man till 99% fiskar med imitationer av fiskens naturliga föda. På andra platser i världen kan man ha ett lika bra fiske, men ofta fiskar man här med streamers eller attraktorflugor.

Eller vad sägs om att fånga en 9 kg stationär brunöring på en Adams torrfluga i storlek 14!