Vårgädda på kusten

Upptäckten av en förväntansfull Gädda bara någon spölängd bort, gör att fokus på vårens första ystra budbärare, Sädesärlan, snabbt bleknar. Närmar mig försiktigt men bestämt den hoppfulle, potentiella föräldern, ett slags Chicken Race jag inte kan förlora, och mycket riktigt, Gäddan lämnar ett dammoln efter sig och är borta.

Fortsätter dom sista metrarna ut mot djupkanten. Vattenståndet är ovanligt lågt, behöver inte göra några längre kast för att nå ut till den mörka kanten där Gäddorna har sitt tillhåll. Första kastet resulterar inte i någonting, inte mer än att jag får se budbäraren hoppa mellan stenarna, glatt

© scandicangler.com Peter Lyngby

vickandes på stjärten. I det andra kastet hinner jag inte ta hem flugan många tag innan det stramar hårt och långsamt i linan, intensiteten i hugget påminner mig om damkören i en Kyrka vid en konfirmation för inte så längesedan.

Tanterna var inte många i kören, men den sammanlagda åldern gjorde nog att vi skulle hamna hos våra förfäder vikingarna,och vikten av desamma motsvarade säkert ett av dessas skepp. Tempot denna lilla skara tanter hade efter en Psalm tillbaka mot stolarna var oerhört likt huggets. Fokuserat, långsamt och tungt. Fisken vältrar sig i ytan några gånger innan den första rusningen får min fluglina att skifta färg för första, och kanske enda gången i år.