Höstmiraklet vid Emån

Ända sedan jag började fiska då jag var en liten pojke har jag alltid varit behäftad med otur. Inte för att jag är extremt klantig eller så, utan mer för att jag alltid får färre fiskar än mina vänner, tappar dem eller liknande.

 

 

De flesta känner nog igen det då många har samma problem. Problem och problem, det är väl att överdriva men ibland känns det som ett stort problem. Jag har lärt mig att kämpa på och intala mig själv att en vacker dag är det min tur.

På senare år har jag inte haft möjlighet att fiska så mycket. Det blir bara 3 ordentliga resor, vår- och höstfisket i Emån och 2 veckor i Nordnorge. Turen hade nu kommit till höstresan i Emån. Det finns enligt min mening få fisken som är lika svåra som höstfisket i Emån. Det hade tagits 19st havsöringar sedan höstfisket startade för säsongen, vilket är i snitt 1,9 fiskar om dagen på 15 personer.

Em Å

Det är med andra ord inte bara att gå och hämta dem. Som tur var fiskade jag med Nicklas ”laxlusen” Danson. Nicklas är en mycket rutinerad Emåfiskare. Denne gang hade jag övergett mina älskade enkelkrok och konverterat till tubfiskare.

Behöver jag nämna, att det var Nicklas som hade påpekat, att enkelkroken hör hemma bland splitcane spön och gummivadare. Eftersom jag fick min senaste våröring på en tub från Nicklas så tänkte jag ge dom ett rejält försök. Jag band upp ett tjugotal tuber i olika storlekar och vikter, blev faktiskt ganska nöjd med dem.

De nyatubsystemen med koner och hylsor på tunna tuber tilltalade mig mer än jag ville erkänna i början. Annars var det som vanligt, långa dagar med förberedelser och planeringar. Som vanligt drömde jag om böjda spön och tunga öringar men verkligheten i form av statistiken tog mig snabbt ner på jorden.

Em Å

Man började intala sig att man fiskar för att uppleva miljön och kamratskapet, och att om man skulle få fisk så var det bara en rejäl bonus. Medan mina förberedelser gick enligt planerna såg det betydligt sämre ut för Nicklas. Han hade ett stort problem, riktigt stort. Nicklas nya dyra vadare läckte under förra turen och reklamationen drog ut på tiden.

Dagen innan avresan ringde Nicklas mig och frågade om jag hade ett par extra. Jag letade igenom mina gömmor och hittade ett par gamla vadare. Dagen efter reste vi ner på eftermiddagen. Som vanligt hade vi bokat in oss på herrgården en natt innan så att vi kunde lägga oss tidigt och komma upp utvilade och pigga lagom till gryningsfisket. När klockan ringde och vi kom upp så såg det ut att bli en strålande dag, tyvärr.

Höstöringarna i Emån vill gärna ha murrigt och mörkt väder som ett skyddande täcke omkring sig. Nicklas och jag hade i alla fall tur med vattenföringen. Emån rann fram med ståtliga 30m3. Det är inte ovanligt med 5m3 på hösten. Jag började fisket med ett lätt 2-hands på 12,6fot uppe på Fence eftersom jag fick en av mina första våröringar där.

Em Å

Solen steg upp och bländade ordentligt, mina solglasögon gjorde att jag kunde koncentrera mig på fisket. Redan i första vändan hände det otroliga. Perfekt hugg och en kort och intensiv drill. Succén var ett faktum.

Min första höstöring från Emån var landad. Det var långt ifrån den största öringen i Emån, troligen en av de minsta. Men det förtog dock inte min glädje, resten av dagen fiskade jag i ett glädjerus. Strålande väder och fisk på land. Jag trodde att jag drömde och väntade mig att väckarklockan skulle ringa, det gjorde den inte utan jag fick fiska vidare.

En som gärna skulle vilja bli väckt var Nicklas. Inte nog med att mina utlånade vadarbyxor läckte värre än ett såll, Nicklas tappade även en grov havsöring som försökte gå över garagenacken. Det är aldrig roligt att tappa stor fisk, än värre i Emån. När första fiskedagen var till enda så kunde vi summera 5st havsöringar på 15personer. Jag fick skriva in en liten men naggande god 51cm havsöring i fångstrapporten.

Em Å

Kvällswhiskyn hade sällan smakat så bra, men Nicklas var inte lika harmonisk. Han passade på att sno alla mina strumpor och raggsockor vid ett obevakat ögonblick så att han åtminstone kunde börja dagen med torra fötter.

Nästa morgon började bättre, mulet och ruggigt väder. Tyvärr blåste molnen bort under förmiddagen och solen lät sina varma strålar värma oss. Under hela dagen gick jag med en pirrande känsla. Det kändes som om det skulle hugga i varje kast. Det var en härlig känsla, varje bottennapp fick hjärtat att rusa. Jag kan inte förklara varför känslan fanns där. Kanske mitt undermedvetna visste vad som skulle komma.

Jag fiskade av de flesta polerna. Vid denna vattenföring så kändes de flesta polerna fiskbara. Vid femtiden kom det in mörka moln och ett par regnstänk. Alla kände på sig att detta var bra. Jag började högst uppe i Homepool vid Snake Island. Efter ett par minuter såg jag hur en blank fisk jagade långt nere i poolen. Det var inget vanligt vak utan betydligt mer aggressivt jämfört med alla andra vak jag sett under dessa två dagar.

Ögonblicket senare var en fisk uppe och vände vid Nicklas fluga. Det verkade som om det kommit ny fisk uppe i Poolen. När det kommer ny fisk upp i en Pool så brukar chansen till hugg öka markant. Nystigen fisk är oftast huggvilligare och när de nya fiskarna kommer brukar fiskarna som stått längre i poolen bli oroliga och röra på sig och är då även huggvilligare, en positiv dominoeffekt.

Em Å

Efter att jag hade fiskat mig ner till mitten av poolen så stramade linan upp, hjärtat hoppade och hjärnan skrek FISK. Jag höll mig lugn och insåg snabbt att flugan hade hakat i en sten. Kroken fäste dock inte och flugan fortsatte att fiska. Pulsen började sjunka. Kort efter fastnade flugan igen, mer sten?

Mer än det hann jag inte tänka innan det började gunga tungt. Jag fattade inte att det var sant. Som tur var stannade fisken kvar ute i strömmen och bara höll emot. Nicklas kom runt för att hjälpa till. Jag satte lite mer press på fisken. Sakta kom den emot mig. Jag misstänkte att det var en större havsöring som hade tagit min lilla guldtub. Det var inga snabba utras, bara tungt och segt.

Efter ett par minuter skymtades en bred och fet havsöring. Nicklas greppade öringen snabbt och säkert på första försöket. Jag lossade flugan och mätte öringen snabbt. Nicklas tog några snabba bilder innan vi släppte tillbaka öringhonan. Glädjen var total, 80cm smällfet havsöring. Jag satte mig ner och försökte förstå vad som hänt. Nicklas skyndade tillbaka till andra sidan, han ville smida medan järnet var varmt. Har en huggit så är chansen stor att fler hugger. Jag passade på att njuta ordentligt medan jag drack kaffe och bara mös. Det är tyvärr alldeles för sällan tillfällen som detta händer.

Em Å

Suget blev för starkt, jag var tvungen att prova om det fanns mer huggvillig fisk. Jag tänkte, att det var dumt att ändra ett vinnande koncept och började högst uppe i Home pool på Snake Island igen. Jag lade ut ett kort kast för att dra ut skjutlinan. Nästa kast sträckte perfekt och jag såg flugan landa i ett bakvatten på andra sidan ån. Linan sträckte upp och det tog stopp, jag hann tänka bottennapp innan det smal till och linan fräste nedför poolen. Jag visslade på Nicklas som kom springande. Fisken var både tung och aggressiv. Vi gissade på att det var en hyfsad lax.

Stärkt av den förra fisken kände jag mig varm i kläderna och satte press på fisken. Efter ett par hårda minuter såg vi en havsöring rulla i ytan. Tyvärr såg den felkrokad ut då den kom baklänges i strömmen, det kändes som luften gick ur mig. Det var därför den kändes så stor och tung, Nicklas tröstade mig dock och sade åt mig att ta det lugnt eftersom öringen ofta rullar och trasslar in sig i tafsen. Och mycket riktigt snurrade den tillbaka och jag kunde glädjande se att kroken satt i munnen.

Em Å

Efter det var det bara en lång raksträcka innan målgången, Nicklas greppade öringen säkert som alltid och min triss var ett faktum. En 70cm arg öringhanne hade fullbordat mina två fantastiska fiskedygn Jag förstod inte vad som hänt, tackade Nicklas för en säker landning och packade ihop. Jag tog isär spöt och packade ner rullen. Gick som på moln in i herrgården och passade på att ta en lång dusch. Det var skönt att duscha av sig och försöka smälta vad som hade hänt och bearbeta alla känslor. Detta var ögonblick som jag hoppas att flera får uppleva under deras fiskeliv.

Nicklas vill nog inte uppleva en helg som denna igen. Innan vi åkte hem gick jag ner till fiskeboden och kunde skriva in två havsöringar i Emåns fångstrapportbok. Till min förvåning såg jag att mina två öringar var de enda som fångats denna dag. Totalt fångades 7st havsöringar under dessa två dagar, varav jag lyckades få 3. Det visade hur nyckfullt fisket kan vara, hur som helst så kan jag leva länge på denna stund.