Baltic Steel
Af Thomas Bengtsson 16-09-2005
Jag svängde runt hörnan och parkerade framför den oklippta häcken, stängde av motorn och gick ur bilen för att öppna bagagen. Spöt stod lutat mot staketet som det brukade göra, vadarna var snyggt ihopvikna och låg nerpackade i den blåa vadarväskan modell Kamprad (IKEAs grundare).
Jag såg Paul stå lutad över en rabatt.
- Plockar du ogräs? frågade jag.
- Jag fimpade en cigarett, svarade han lite irriterat.
Naturlivet som pågick innanför den gigantiska gröna mur som snirklade sig runt tomten intresserade honom inte speciellt mycket,men kom han utanför denna oas kunde han bli helt uppsluten av minsta aktivitet av djur och växter som pågick under våra fisketurer.Ända chansen att få honom att pyssla i trädgården hade nog varit att gräva ner en Loop Evotec och säga till honom, - du får den om du hittar den.
|
|
- Gott väder idag, säger jag för att byta ämne helt.
- Gudagott, vart ska vi tycker du?
- Vi tar väl stugan, eller?
Vi hade aldrig några längre diskussioner om vart vi skulle åka på våra fisketurer, det var inte nödvändigt eftersom bägge hade samma uppfattning om vad ett favoritställe skulle innehålla för att hamna i detta kriterium.
Detta ställe kallade vi Stugan eftersom jag ägt en mindre byggnad där min familj brukade tillbringa helger, svårare än så var det inte att döpa denna fantastiska fiskeplats. Vi parkerade bilen på vårt vanliga ställe, bytte om, tog våra spön och började gå ut mot havet, södra Östersjön vårt hemmavatten. Vi gick över den första lilla viken och fortsatte över ett sankt område som består av ren dynga med små tuvor som växer med lite mellanrum.
- Gör nu inte en Pedro ,säger jag och vi tittar på varandra och skrattar.
|
|
|
|
 |
 |
Jag kanske ska förklara vad en Pedro är för något:
>>För ett antal år sedan hade vi en dansk fiskejournalist på besök för att skriva en artikel i ett Fiskemagasin. Vi var på nästan samma ställe för att fiska, spöna höll på att tacklas upp när jag ser i ögonvrån hur Pedro sätter på en splitter ny guldfärgad Billy Pate-rulle på sitt spö. Med något glansigt i ögonen andas han ut varmluft på gaveln och putsar av den med skjortärmen och ser mycket nöjd ut. Vi tar spön och ryggsäckar för att bege oss ut mot äventyr, på vägen ut pratar vi om dagens fiske och upplägget för några bra bilder.
Terrängen här kan vara ganska tung att gå i, och Pedro verkade inte ha toppfysik direkt så han började snabbt halka efter mig och Paul. Vi kom fram till den platsen jag beskrev med tuvorna och leran, Paul och jag hoppade på tuvorna som vi alltid gjort. Jag kan inte beskriva ljudet som vi nu kom att höra bakom oss i ord så jag gör en liknelse istället.
Imagine this: En riktigt färsk koskit på en åker en varm sommardag och barn som står och kastar sten i den, det ljudet som uppstår när stenen landar, det ljudet hörde vi bakom oss. Men där var en skillnad, denna stenen vägde någonstans runt 95 kg. och dyng högen var något större än en koskit.
Jag och Paul vänder oss om och får se Pedro ligga på mage i leran alldeles livlös med ögon fyllda av skräck. Han hade spöt i högerhanden som var nerkört i leran långt ovanför korkhandtaget. Vi rörde inte en min, gick fram och hjälpte honom upp, han tittade på sin rulle som inte hade så mycket guldglans över sig längre.
- Vi sköljer av den när vi kommer fram, säger Paul.
- Det var djupt där, var allt Pedro sa innan vi fortsatte ut mot Gäddorna.
Snacka om skitfiske.
Så om ni skulle följa med ut någon gång på Pikehunt och ni hör mig säga, gör nu inte en Pedro, så var noga med var ni sätter fötterna.<<
|
|
|
|
|
Keywords - Læs mere om:
|
|
|
|
Side: 1 2 3 4
|
|
|
|
