Tana - världens största smålaxälv

Alla laxfiskare drömmer om det lyckade laxfisket då man äntligen kan stilla sin laxhunger, men alla som fiskar lax vet hur svårt det är att få laxen till att hugga. Det är många variabler som ska stämma. Vattennivå, temperatur, väder, vind, rätt fluga med rätt färg och storlek. Utöver det ska det även finnas lax också.

Väldigt ofta får man åka hem efter laxfisket utan att få det utlösande hugget och det tunga suget direkt efter. Man har oftast bara två val. Antingen fiskar man på kortvall och hoppas på att det är just du som har tagit vinstlotten och lyckas träffa rätt eller så betalar du en stor summa pengar och åker till Ponio, Alta,

Det finns dock ett annat alternativ, Tana

Tana ligger nästan så långt norrut man kan komma i Skandinavien, ca. 1.600 km. norr om Stockholm. Tana är en av nordens längsta och största älvar, den är laxförande i hela sin prakt och helt o-utbyggd. Det är en förutsättning för den stora laxproduktion. Orsaken till att den är så pass tillgängligt är att det är en gränsälv.

Tana delar Norge och Finland på en sträcka av 200km. Vilket har bidragit till att hålla fiskekortspriserna nere samt älven är tillgänglig för alla. Det finns dock två restriktioner nämligen att:

Utlänningar får inte fiska i några biflöden till Tanaälven.
Det är en kvotering på 35 kort på den attraktivaste sträckan i Storfossen.

Utöver detta är det bara att lösa kort och börja fiska, fiskekorten kostar endast 150 NOK/dygn. Tana älven är ett mycket stort vattendrag. När man börjar fiska känns det som att leta efter en nål i en höstack, på de flesta platserna är älven mer än 100 meter bred. Bli dock inte skrämd av älvens bredd. Mycket ofta står laxen nära land. Det är lättare för laxen att ta sig fram nära land i skydd av stora stenar och berg. Det är mycket vanligt att laxen hugger helt inne vid strandstenarna.

Medelstorleken på laxen i Tana är tyvärr oftast ganska låg, den ligger mestadels på 1,5-3kg. Fördelen är dock att den kan vara mycket talrik. När Tanas smålax infinner är det bäddat för ett sällan skådat laxrally. Ibland händer det dock att större lax biter på, mellan slutet av juni och hela juli så är det blandade steg med smålax och större.

De riktigt stora laxarna som har gjort Tana känd är tyvärr nästan alltid oåtkomliga för oss flugfiskare från land. De kommer tidigt på säsongen då vattnet är högt och kallt. Det händer dock att någon laxfiskare får en av dessa megalaxar på kroken. Oftast får man inte många minuters kamp innan det är tomt, antingen brister tafsen eller så tar backingen slut.

Om man inte har möjlighet att följa efter med båt så är oddsen mycket små. Senast under denna säsong fick en båtfiskare som har sitt favoritstryk bara ett par km. innan storfossen sin drömlax, en nystigen bjässe på 26 kg. Tänk att få den på flugspö, då skulle man nog släcka den ständigt brinnande laxelden i kroppen och börja med bingolotto eller liknande.

Varje år tas det lax på över 25 kg i Tana, det inofficiella världsrekordet ligger på 36 kg. Den togs av Postförare Henrik Henriksen 1928 i storfossen, drillen ska enligt utsago ha tagit 12 h. En kamp jag gärna bevittnat.

Den bästa tidpunkten för ett varierande laxfiske är mellan de två sista veckorna i juni och hela juli. Självklart är detta beroende på hur sen eller tidig våren har varit, men vi har rest under veckorna 25-29 och vi har aldrig gått lottlösa. Den sträckan som är intressantast är från Tanabru till Levajock, det är en sträcka med många forsar och stryk.

Man skulle kunna fiska lax 5 veckor varje år i Tana och ändå aldrig hinna lära sig alla ställen. De mest populära platserna är Tanabru, Storfossen och Levajokk.

Tanabru

Tanabru stryken är de första forsarna i Tana som laxen kommer till. Det är en säker plats att fiska på då laxen gärna stannar här och då även hugger. Bägge sidorna ligger på norsk mark så det är inga problem att fiska här. Den högra sidan är mer svårfiskad på grund av stora stenar och långa stenarmar som går ut i älven medan vänstra är mer lättfiskad med fina stryk, nackar och blankvatten. Det är också ganska lättvadat. Boende löser man enklast via hotellet vid bron, här finns det både stugor och tältmöjligheter.

Storfossen

Storfossen är den första riktigt stora forsen som laxarna möter, den är nästan 10km lång med alla tänkbara variationer. Här går oftas laxarna nära land i den hårda strömmen och gör dem åtkomliga för oss flugfiskare. Bästa sträckan finns mellan Boratbocka och Jalve, den är kvoterad. Om det är fler som vill ha de 35 så lottas de ut kl 15:00 varje dag. Fiske perioden sträcker sig från kl 18:00- 06:00 på morgonen, dagtid är storfossen fredad för laxen.

I de övre delarna av storfossen är det chans på större fisk. Ett annat bra ställe är nedanför Laxajokka som ligger ca 5km ovan storfossen, vilket kan bjuda på ett mycket givande smålaxfiske.

I de populäraste polerna i storfossen kan det ofta bli kö, i vissa extremfall kan 8-12 man sitta i kö. Då får man försöka att hitta andra ställen att fiska på och det brukar inte vara några problem. På campingen kan man antingen bo i tält eller i lyxvilla med egen bastu.

Det finns även mellanting med mindre och större stugor med varierad utrustning och pris. Campingen sköts mycket bra och inriktad mot laxfiskare.

Levajokk

Personligen har jag ingen erfarenhet av Levajokk, har inte haft möjlighet att fiska där än. Fisket ska dock vara mycket bra med fina stryk och kulper. Det är även ett mycket bra harrfiske där Levajokk rinner ut i Tana, harren är både talrik och grov. På Levjokfjellcamping finns möjlighet till både tältplats och stugor. På väg till Levajokk finns det flera fina ställen att prova, till exempel Borsajokka och Alisastryken.

Alternativer

Skulle du tröttna på Tana så finns det många olika alternativ. Det finns många mindre flomälvar som kan ge ett riktigt givande laxfiske med både stor och grov fisk. Älvarna som ligger närmast är bland andra Vestre Jakobseleven och Komage. Tyvärr brukar det vara svårt att få kort i dem då de är hårt kvoterade för utlänningar, men lyckas man få kort så kan det vara en riktig vinstlott.

Om man ledsnar på laxfisket så finns havet, både Tanafjorden och Vadsöviken har ett givande landfiske efter torsk och sej. Det krävs dock lite letande för att hitta vart fisken uppehåller sig. Bäst är det om man får tag på båt, då kan man få ett riktigt bra havsfiske. Tana giver möjlighet for ett givande harrfiske, harren anses som skräpfisk här så det finns mycket gott om dem på de lugna stryken. Den är dock inte lika grov som den brukar vara, Tana harren är mer långsmal. Det beror kanske på den långa och hårda vintern. Uppe vid Levajokk lär dock harren vara grövre.

Utrustningen

Beroende på när man planerar att åka så kan utrustningen variera, är man inte är bosatt i Norge och har möjlighet att fiska i biälvarna så kan man lämna den klenaste utrustningen hemma. Även om det mestadels är mindre lax så är de otroligt starka och man har vetskapen att större fisk kan hugga när som helst.

Vi fiskar mestadels med 2handsspön som är mellan 13-15 fot i klass 8-9 till 11-12 Det kan även vara kul att varva med ett lättare spö i 10-12fot i klass 8-9. Självklart bör man ta med 5-6:an om lusten faller på för harrfiske.

Rullen bör vara av mycket bra kvalité och ha en mycket pålitlig och stark broms. Bara under de senaste två åren vet jag minst två som har tappat storlax på grund av rullhaveri. Man bör även ha så mycket backing som det går. Har man otur (eller tur) så kan laxen rusa flera hundra meter i ett sträck och ibland kan det vara svårt att hänga med. En fördel är att det är nästan obefintligt med vegetation att fastna i.

Linorna vi använder är flyt/sjunk 1 eller hela flytlinor, det är sällan man behöver något annat. Självklart bör man ha med sig tyngre linor vid högvatten men det är sällan de behövs användas. Vi brukar använda hela taperade tafsar, där tafsspetsen är mellan 0,43-0,38 mm. med en längd på 12-15 fot.

Flugmönstren skulle kunna fylla en hel bok. Mönstren skiljer sig mycket beroende på vilken sida av älven man fiskar. Finländarna har ett säreget sätt att komponera laxflugorna på och på norska sidan är det klassiska flugor som har varit de mest använda. Den gemena nämnaren är nog att flugorna ska vara mycket tunna och lättdressade, färgskalorna går från svart till ljust beroende på sol och färg på vattnet. Vi har skördat stora framgångar med grönfärgade flugor.

Annars är det den gyllene regeln som gäller, ju varmare vatten ju mindre flugor. Hoppas att mina erfarenheter är till nytta vid planeringen till nästa laxfiske. Jag lovar att man inte blir besviken om man ger Nordnorge en chans. Väl mött i midnattssolens rike.