Nausta – En klassisk smålaxälv

Sedan slutet av åttiotalet har jag tillbringat ett par veckor vid en av norra Tröndelags smålaxälvar. Fångsterna bestod till 90% av grilse med en snittvik på 2kg.

Sedan slutet av åttiotalet har jag tillbringat ett par veckor vid en av norra Tröndelags smålaxälvar. Fångsterna bestod till 90% av grilse med en snittvik på 2kg.

Genom åren har jag lärt mig älven och eftersom fångsterna varit goda fann jag ingen anledning att söka mig till nya vatten. Men när jag i april fick jag en e-mail av fiskekamraten Thomas i vilken han erbjöd mig att följa med till en av norska Västlandets bästa smålaxälvar, kunde jag inte motstå frestelsen att pröva ett nytt vatten. Nausta som älven heter är inte bara känd för sin goda uppgång av lax, den har också förevigats i hotellieren Charles Ritz bok “A Flyfishermens Life”. Dessutom hade Hardy i många år sin flugfiskeskola vid älven, med Robert Weisz i spetsen vilket trappade upp intresset för fisket vid älven. Ta med ett 9´ – 10´ spön i klass åtta, en rulle med 200 meter backing och flugor i storlek 8-12 med inslag av blått, stod det i packlista som jag fick av Thomas några veckor innan resans avgång.

Mellanlax

Nausta är en smålaxäl, men eftersom vi tänkte fiska vecka 27 vilket är tidigt på säsongen fanns det enligt Thomas goda chanser för mellanlax vilket fick mig att packa ner tvåhandsspöet i bagaget, fall i fall! Alla som fiskat lax vet att man aldrig kommer till älven när förhållandena är gynnsamma för fisket. Det är för lite vatten, det är för mycket vatten, fisken står i fjorden men går inte upp i älven, du borde varit här för en vecka sedan, – kom en vecka senare nästa år! Jag har nog hört alla undanflykter som går att hitta på, så när jag en vecka innan resans avgång fick reda på att det var mycket snö i fjällen vilket med största sannolikhet borgade för bra vattenföring med mycket lax i älven slogs jag av tanken att vi kanske ändå skulle pricka in en vecka med gynnsamma förhållanden.

Regn Regn och åter regn!

De tunga regnmolnen som hängde över Fördefjorden verkade ogenomträngliga, och trots att klockan precis passerat 15.00 var solen och dess värmande strålar föra synliga. De första regndropparna slog mot bilens framruta när vi körde in på uppfarten till Nikolei lodge, vilket var vårt härbärge den kommande veckan. En normal semesterfirare hade förmodligen inte uppskattat det regn som började innan vi hann packa upp, men eftersom regn innebär mer vatten, och förhoppningsvis även mer lax i älven, var vi på bästa humör. Efter en kort men intensiv presentation av vår fiskesträcka genom Thomas, blev veckan invig med ett glas Irländsk Whisky. Mot allt sunt förnuft stod vi en halvtimme senare iförd full laxfiskeutrustning nere vid älven. Hungern som hade plågat oss innan vi anlände var som bortblåst för nu skulle det fiskas lax! Vattenståndet var det högsta Thomas hade sett under sina år vid Nausta, vilket gjorde att vissa fiskeplatser var omöjliga att nå. Det första fiskepasset varade fyra timmar och förutom en viss avsaknad av känsel i kastarmen hade ingen av oss känt något. Vi bestämde oss för att ta en nattlunch, sedan vila ett par timmar för att återuppta fisket efter midnatt. De tunga regnmolnen som hängde på himmeln gjorde att det var relativt mörkt när vi åter kom ner till älven. Regnet hade slutat och vi kunde konstatera att vattenståndet hade slutat stiga. Jag började fiska av vår sträcka uppifrån och ner, ett kast ett steg osv, och en timme senare hade fortfarande ingen av oss känt något.

Bråtet

Thomas bestämde sig för att fiska av den övre sträckan medan jag skulle bevaka “Bråtet”, vilket är en av sträckans hetaste pooler. Efter ett fiskepass på “Bråtet” satt jag mig på en stol nere vid vattnet för att övervaka den plats i poolen där laxen vanligtvis visar sig. Plötsligen hörde jag ett ljud som lät som en vissling. Först reagerade jag inte eftersom det omöjligt kunde vara Thomas som ju fiskade trehundra meter längre uppströms. Men när ljudet upprepades var jag tvungen att stilla min nyfikenhet och reste mig för att undersökta ljudets ursprung. När jag hade gått tio meter såg jag till min stora förvåning Thomas stående med böjt spö ute i älven alldeles ovanför “Bråtet”. Berget som på denna platsen sluttar brant ner i vattnet hade skymt insynen för mig där jag hade suttit på min stol. Thomas vinkade ut mig i vattnet och när jag nu stod nära honom kunde jag se att han var lite skärrad.

Thomas hade krokat fisken tvåhundra meter längre uppströms, där rusat laxen igenom poolen ett par gånger för att sedan i expressfart dra iväg nedströms. Platsen vi nu stod på var vid det rådande vattenståndet ett av de sämsta ställen att drilla fisk på. Innan vi hade tänkt ut vad som skulle göras i fall fisken bestämde sig för att backa ner i nästa pool hände just detta. Laxen hade redan passerat bergshällen och tafsen låg nu spänd och skavde mot det skrovliga berget. Det var med mycket tur som vi kom upp och förbi bergshällen som låg mellan oss och fisken, och som tur var befann sig laxen nu i sträckans största pool där den kunde drillas utan fler hinder. Thomas klass sju spö stod höjt ner till rullen i ytterligare en kvart och när jag tailade laxen drog vi båda en lättnadens suck. Fisken vägde 5,5 kg och på den lätta utrustningen hade den verkligen bjudit på en oförglömlig batalj. Tjugo minuter senare stupade vi i våra sängar och sov sent in på förmiddagen. Medan vi sov tog lågtrycket åter Naustdalen i ett fast grepp och under det följande dygnet steg älven med nästan en meter. Bengt som anslöt från Karlskrona kom precis när regnet hade börjat avta och till vår stora glädje hade det ställt sig massor med ny fisk på vår sträcka. Den kommande natten blev fruktlös, men när älven nästa förmiddag börja sjunka blev laxarna oroliga och visade detta genom att slå i vattenytan. Detta gjorde det lättare för oss att inrikta vårt fiske på enskilda fiskar, dessutom höjdes självförtroendet när vi nu såg att det var massor med fisk i älven. Stående överst på vår sträcka kunde iaktta en fisk som visade sig framför den stora stenen som vid normalt vattenstånd till hälften låg ovanför vattenytan. Genom dumdristigt vadande kom jag ut på en sandbank från vilken jag kunde fiska av laxens ståndplats. Mitt första kast blev helt fel, linan fångades av en sidoström och fick flugan att drifta bort från ståndplatsen. Nästa kast däremot blev perfekt, vilket jag märkte väldigt tydligt. Tafsen stannade upp i strömmen och jag hann inte lyfta spöet förrän en grilse for upp ur vattnet med min Sunray Shadow i munnen. Fisken verkade vara helgalen och den försa minuten var den mer över än under vattnet. Men på detta sätt gjorde den av med massa energi och efter ytterligare fem minuters dragkamp fick priesten sista ordet. Jag hade fångat min första Naustalax vilket jag naturligtvis var glad över, men fisken som låg på land var inte den som jag hade sett välva sig i ytan. De kommande femtio kasten hände inget och eftersom molnen skingrades och solen började skina från en klarblå himmel beslöt jag mig för att byta strategi.Tafsen förlängdes med en meter och min Sunray Shadow byttes till en mindre Rusty RAT. Redan i första kastet fick jag respons på min teori. Laxen följde efter flugan en bit men tog aldrig flugan i munnen. Detta fick mig att knyta på samma fluga i storleken mindre. I följande kast sög det till ordentligt, och sekunden senare satt en femkiloslax i andra änden av tafsen.De första fem minuterna gick fisken lugnt genom poolen men spöet sög musten ur fisken vilket den verkade förstå och de följande fyra luftsprången fick mig att hålla andan. Ett tag var laxen farligt nära att gå nerför en försnacken men genom att vinkla spöet fick jag fisken ur kurs och kunde fem minuter senare taila en lusad hanlax i bästa kondition. När jag kom upp till lodgen hade Thomas och Bengt precis vaknat och efter uppvisad fångst fick de båda brott att komma i vadarna. Att det under vår vistelse vid Nausta även fanns en och annan storlax i älven fick Bengt bevittna en natt. Den lax som en norsk fiskebroder krokade i poolen ovanför vår sträcka vägde uppskattningsvis 10-15 kilo. Trots ett tvåhandsspö och 0.50mm monofiltafs visade sig laxen inte en enda gång under den tjugo minuters långa kampen. När fisken till slut hade fått nog rusade den nedströms, och innan fiskaren förstod att det förmodligen var dags att springa efter hade fisken dragit iväg med 100 meter lina och sekunden senare sprängdes linan av det enorma motståndet. Ännu en storlaxhistoria hade skapats!

Utrustning

Även om vi för det mesta fiskade med enhandsspön i linklass 7-9, hade ett lätt 11-12 fots tvåhandsspö i samma linklass utan tvekan varit att föredra. Eftersom vi hela tiden hade chans, och ju faktiskt fick en hel del mellanlax hade man känt sig tryggare med ett längre spö. Dessutom är det tidiga fisket i många smålaxälvar ett fiske vid vilket man måste räkna med varierande vattenstånd vilket ofta kräver ett fiske med något större flugor och i många fall även längre kast. Dessutom finns det väl inget roligare än att speykastandes fiska med ett lätt tvåhandsspö och en DT lina, på klassiskt maner.

Flugor

Vi tre laxmusketörer som tillbringade veckan vid Nausta har utan tvekan en avslappnad filosofi angående laxflugor. – Svart går nästan alltid! Om flugan sedan heter Red Butt, Glödhäck, Black Shank eller Sunray Shadow är av ringa betydelse! Och även om man säger att storleken inte är avgörande, så tror vi att det vid val av laxflugor ofta kan vara den huggutlösande faktorn. Men visst lät vi oss påverkas av Lennart Bergkvists flugmöster som är specialdesignade för naustalaxen. Tyvärr brydde sig laxen inte om dem? Anders Eklöv som har fiskat i älven sedan mitten av åttiotalet gav oss rådet att fiska med flugor med inslag av blått, men efter vår vecka kunde vi varken bekräfta eller förkasta detta tipset. Ur fångststatestiken framgick däremot att en stor procentdel av fångsterna var tagna på just flugor med inslag av blått. Så med tanke på Anders erfarenhet och fångststatestiken borde det finnas sådana flugor i asken om turen går till Nausta. Annars är det väl med laxfiske som med allt annat fiske, tro på din fluga och du får fisk. Vi var nöjda och glada efter vår vecka vid denna vackra Vestlandsälv och ser man på statistiken är Nausta faktiskt en av de bästa laxförande älvarna på Vestlandet. Dessutom är det en av de få älvarna som har förskonats från den fruktade laxparasiten Gyrodactylus salaris vilken faktiskt har drabbat många Vestlandsälvar däribland den världskända Laerdalsälven