Ildlandet – fiskeri efter megaørreder

Jag sitter av, knäpper lös ryggsäcken och leder min svettiga häst mot vattnet – Det är varmt, vindstilla och den lilla sjön, ”Laguna el Avion”, är spegelblank. Hästen börjar dricka och jag sätter mig försiktigt ner på huk och spanar ut över sjön.

Det är skönt att sitta av. Vi har ridit mycket snabbt och det tog bara en timme att komma hit idag, jämfört med de två timmar det tog första gången jag var här. Laguna el Avion, som fått sitt namn efter flygplansvraket vi red förbi några hundra meter från sjön, är boomerang-formad och mycket långgrund.

Det är fullt möjligt att vada tvärs över sjön på en del ställen. Botten i sjön består av småsten, lersand samt någon typ av sjögräs. Det är fördelaktigt att memorera de ställen i sjön med mycket sjögräs då de grova öringarna gärna jagar i skydd av gräset. När jag gjorde min premiärtur hit var det en mycket blåsig dag, vilket resulterade i att sjön blev helt uppgrumlad och i stort sett ofiskbar.

Fernando, en av mina fiskekamrater i Punta Arenas Jakt och Fiskeklubb fick den turens enda fisk, en vacker öring på ca 4,5 kg. Det till trots att siktdjupet i sjön inte kan ha varit mer än max. 15 cm.

Idag är det helt andra förhållanden, vattnet är klart, sjön är lugn och överallt ser man de stora öringarna vaka. Makligt, med en fantastisk finess går de upp till vattenytan, öppnar munnen och suger i sig insekterna samtidigt som ryggen försiktigt skär genom den blanka vattenytan. Efter några minuter har jag kartlagt en av öringarnas revir och bestämmer mig för att gå och tackla mitt flugspö.

Då fisken äter vid ytan tar jag beslutet att börja med torrfluga. Jag knyter på en E-12:a och går mot sjön. När jag vadar ut ser jag de grova öringarna vaka överallt. Det är helt fantastiskt. Det finns inte en fisk under 3 kg, och de största verkar ligga runt 5 kg. När vattnet når strax under midjan bestämmer jag mig för att stanna och försöka dra min första öring. Framgången lyser dock med sin frånvaro… Då fisken vakar överallt, men vägrar ta torrt bestämmer jag mig för att krypa till korset. Jag vill ha fisk … Nu!

Jag drar snabbt in linan, tar av torrflugan och knyter på en av min kompis Mattes kreationer, en Red Neck. Den flugan har visat sig vara helt outstanding vid sjöfiske efter öring och röding, både hemma i Sverige och i Chile. Jag väntar lite på att en av fiskarna skall visa sig inom räckhåll.

Plötsligt går en av öringarna upp inom kasthåll. Jag har studerat de olika öringarnas vakmönster medans jag provat mina torrflugor och kan med god säkerhet säga vilket håll fisken kommer att simma åt. Försiktigt lägger jag ut min streamer ca 5 meter längre fram i fiskens tänkta bana, låter flugan sakta sjunka något och drar långsamt flugan mot mig… Bang!

På andra draget suger öringen i sig flugan och jag lovar att det märks när en öring över 3 kg tar en fluga strax under vattenytan på en spegelblank sjö. Jag svarar med ett blixtsnabbt mothugg och öringen gör en panikrusning in mot land. Eftersom sjön är grund och fiskarna stora blir fighterna fantastiskt underhållande, man ser svallvågor efter fisken nästan hela tiden.

Jag fightar fisken en stund innan jag börjar vada innåt land för att landa öringen. Efter ca 10 minuter kan jag kroka lös min första fisk i Laguna el Avion. Det är en öring i kanonskick. Den väger ca 3,5 kg och färgerna på fisken är helt obeskrivliga. Jag sätter varsamt tillbaka fisken efter att jag har tagit en trofébild och vadar ut igen.

På tredje kastet sitter nästa öring. Den väger fyra kg. Jag vadar ut igen och inom fem kast sitter nästa. Den ligger på strax över tre kg. Efter jag landat den sista öringen är jag så trött i handleden att jag bestämmer mig för att ta en paus. Jag lägger mitt enhandspö utan but åt sidan och vilar på ”Pampans” torra och mjuka gräsbädd…

Efter en stund tacklar jag upp mitt haspelspö och drar fyra öringar till på Vibrax spinnare. På totalt en och en halv timmes fiske drar jag sju öringar mellan 3 och 4 kg. Vi fick sammantaget ett femtontal fiskar och inte en fisk under tre kg i sjön, helt fantastiskt.

Laguna el Avion är en av de fiskeplatserna man kan ta sig till om man bor på Lago Chico Ranch. Ranchen ligger som spindeln i ett nät av fantastiska fiskeplatser. Det är ca 5 km, en timmes långsam ridning österut, fågelvägen till Lago Blanco, Eldslandets största sjö. Sjön är helt klar och fylld till brädden av öring.

På 2 – 3 timmar fick jag över 20 öringar på strax över kilot. Totalt fick vi ett femtiotal. Jag tror att om vi hade fiskat sent på eftermiddagen/kvällen i stället för mitt på dagen så hade nog medelvikten krupit upp en hel del, kanske uppåt en tre kilo. Om man rider, ridning är det enda transportmedlet när man befinner sig på ranchen, västerut ca 7 km kommer man till Lago Chico. I den sjön är vattnet inte riktigt lika klart, men fisket lämnar inget att önska.

Jag drog ett femtontal regnbågar och brunöringar på första timmen… medelvikten låg runt kilot och precis som i Lago Blanco tror jag att medel hade ökat rejält om vi fiskat på kvällen. Laguna el Avion ligger 8 km västerut från ranchen och om man rider ytterligare tjugo minuter norrut från Laguna el Avion kommer man till en annan liten sjö som heter Laguna Lynch. Där ligger medelvikten runt 4 kg.

Om man inte orkar rida en dag, kan man gå ner till den lilla strömmen som långsamt flyter förbi husknuten… Jag fiskade där 30 minuter en kväll och drog tre öringar innan det vart för mörkt. Det var två på runt kilot och en på ett och ett halvt.

När man har tröttnat på sjöfiske och ridning tar man 4WD jeepen och åker några mil norrut. Vid Seccion Rio Grande, en stugby, finns det stugor att hyra. En sex bäddstuga med varmvattendusch, gasolspis, 220V eluttag som passar svenska kontakter och TV, om man får rätt stuga… ligger på ca 3500 kr per natt.

Men då kostar å andra sidan bara fiskekortet 100 kr för ett helt år och man får fiska överallt i hela Region XII på kortet. Region XII är Chiles största region/landskap, stort som halva Sverige. Rio Grande är enligt mig själv och alla mina källor i Punta Arenas Jakt och Fiskeklubb, Eldslandets i särklass bästa vatten gällande grov fisk.

Om man fiskar på eftermiddagen/ kvällen ligger medelvikten runt 4-5 kg och varje kast man gör i älven känns helt livsfarligt. Det är helt otroligt mycket grov fisk i Rio Grande. På kvällen när de stora öringarna flyttar sig från de djupa lugnvattnena till de grundare delarna av strömmen, blir man bjuden på ett fantastiskt skådespel.

Man står och fiskar i en lång pool och redan 100 m nedströms ser man hur de stora öringarna börjar röra sig uppströms… Man ser alltså 5 – 10 cm höga svallvågor efter fiskarna. Det är öringar på 6, 7, 8 kilo och mer som rör sig mot sina jaktställen. Problemet är att de är i stort sett omöjligt att få dem att hugga när de är i rörelse.

Tänk er frustrationen när en monsteröring rör sig mot dig, redan vid 25 m gör du första klockrena presentationen. Inget hugg… Till slut simmar fisken förbi dig på 4 m och du bara står och gapar. Man tror inte det är sant. Efter ett tag lär man sig vart öringarna är på väg och man fiskar dem när de har ställt sig på sin ståndplats.

På en normal fiskekväll fick vi ca 3 – 6 öringar per person mellan 3,5 och 7 kg. Min största öring i Rio Grande var ”bara” 6 kilo men mina vänner Alfonso och Fernando fick ett antal större öringar, dock ingen över 7 kg. Jag anser personligen endock att chanserna att få riktigt grov öring över tio kilo är goda.

Fisken i Rio Grande är havsvandrad från Atlanten och lite beroende på vilket år man är där varierar medelvikten och antalet fiskar. Mina vänner menade på att fisket inte var speciellt bra när jag var nere. Men även ett halvdåligt år som då, var fisket helt otroligt.